Att skilja på "strunt och rosor" i livet och i ledarnätverken

När jag åter i morse satt och "inhämtade naturen" så kändes den som basen i tillvaron. Allt annat kommer till. Den samepräst som ledde vår resa för ledarnätverket på temat "samisk kultur" pratade om att den som enbart lever i staden tappar sina sensibler för naturen. Tillgången till den blir svåruppnådd känslomässigt och den kan för alltid försvinna ur livet. Kanske är dock behovet av natur individuellt och det finns andra områden att finna livets harmoni i för många människor. Det måste väl vara så när allt större del av jordens befolkning dras mot storstäder.

Den gamla klassiska svenska dikten kommer upp i mitt huvud: "Snus är snus och strunt är strunt om än i gyllne dosor men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor"För mig är det viktigt att sortera ut vad som är rosor och vad som är strunt. Jag ägnar mesta möjliga tid å rosor. Det har med åren blivit tydligt. Det känns vad som är vad. När jag läser en dagstidning blir jag enbart trött. När jag läser en god bok blir jag upplyft och inspirerad. Dagstidningar läser jag inte alls sedan flera år. Det finns intressanta saker i dagstidningar men det mesta är strunt. Det är nyheter som är symptom på någon orsak som sällan berörs. Alla medier har ju dessutom blivit enkelriktade och ensartade.

I diskussionerna i våra chefsnätverk ligger det på mitt ansvar att sortera bort strunt och leda diskussionen mot det som är innehållsrikt. När frågorna kommer in på teorier som inte har någon verklighetsförankring så märks att engagemanget i chefsnätverket sjunker. När däremot diksussionen kommer in på nätverksdeltagarnas egna upplevelser ökar det. När ett nätverksmöte blir uppfyllt av en bukett med olika personliga upplevelser av arbetet, uppgiften och om livet ser man ofta en helhet och en behållning av mötets innehåll när det går mot sitt slut. Det är viktigt att det finns koppling mellan människans inre och vad som utstrålas och att det finns ett förtroende i ledarnätverket så att det inre får komma fram. Det är då det blir intressant.