Det finns få fall av utbrändhet i våra chefsnätverk

Idag är det "varmt" på Änglagård, -1, efter den stränga långvariga kylan. Molnen ligger tungt över den vita sjön, fåglarna kvittrar och i den maffiga vårdbjörken hörs hackspettens kulspruta. Det börjar snöa lätt. Jag tänker på helgens sköna skidturer. Jag har dragit nya skidspår genom den 70 cm djupa lössnön genom skogen. Vilken motion man får. Vi är endast två i trakten som åker skidor och lägger spår. Dom andra kör skoter eller ingenting alls. Om en vecka är vi tillbaka i Stockholm.

Det gäller att ta vara på livet här och nu. Livet är direktsändning sade någon i TV under helgen. Jag tänker då på dom som jobbar mycket sedan mitt inlägg i fredags. Dom som planerar att jobba hårt nu för att kunna pensionera sig tidigt och njuta av livet. Något som slår mig dock är att under alla 17 år som vi har haft våra nätverk för chefer så är det få som har jobbat så mycket så att dom har blivit utbrända. De är färre än ena handens fingrar. En annan fundering är om utbrändhetsperioden börjar gå mot sitt slut. Dock är de fall som jag känner till både tragiska men även positiva i bemärkelsen att några har kämpat sig tillbaka till arbetslivet. Det är en hård kamp som kräver envishet och uthållighet. Dessutom måste man bevaka sig själv så att man inte får återfall. Det påminner om missbruk, i detta fallet av arbete. Det händer också dessvärre att man inte kommer tillbaka, iallafall inte inom överskådlig tid och inte i liknande arbetsuppgifter som man hade. Att arbeta ständigt, bli tröttare och tröttare, inte kunna sova utan sömnmedel att sakta men säkert med åren gå under för att bli söndertrasad är tragiskt. Till sist lider man av att någon prasslar med ett papper. Det är exempel på när det går riktigt illa. Det känns svårt att åse detta förlopp utan att kunna hjälpa. Egna och omgivningens höga förväntningar, föräldras krav, "duktig-flicka-syndrom" är faktorer som driver.

Glädjande nog är det som sagt mycket få i våra nätverk för ledare som drabbas av detta. Arbetet och arbetsglädjen är något av det bästa vi har när vi kan hantera det på ett rimligt sätt. Jag tror åter att min gamla devis, desto mindre arbete desto bättre resultat, även har en betydelse här. Eller omvänt om man arbetar ihjäl sig så blir resultatet dåligt.