Sedan många år har vi arrangerat våra liv och vårt arbete så att vi kan arbeta i återkommande perioder på Änglagård och även i vår fjällstuga. Under dessa perioder brukar jag ägna en stund varje morgon till att sitta och ta in naturen i min själ. Detta sker i alla väder utom i snöstorm. Allas våra liv är ju ofta ett rusande för att få så mycket gjort som möjligt och vi missar ofta att stanna upp och reflektera och att njuta av det som finns omkring oss. Detta är för övrigt ett vanligt ämne på våra nätverksmöten.
Eftersom jag nu är på Änglagård, i Norrlands inland, så satt jag åter i morse och tog naturen till mig. Efter några minuter så kommer den. Då är den mäktig med sin totala stillhet och tystnad. Träden, de höga granarna står i givakt och sitter jag tillräckligt länge så talar dom till mig. Snön ligger djup, 70 cm, och idag har kylan kulminerat för denna gången. Det är bara -13 nu. Jag hör redan fåglarnas vårdrillar. Trots kylan. Det varslar om kommande vårtider. I busken intill börjar det flaxa och fladdra. Det visar sig vara några domherrar som hoppar mellan busken och den stora granen. Jag tänker att denna syn är bland de skönaste man kan uppleva. De röda maffiga domherrarna med lite grå konturer i dom snötyngda grenarna. Hade jag som vanligt rusat omkring med olika sysslor så hade jag inte fått uppleva detta. Man får en känsla av att vardagens alla aktiviteter och problem ändå är ganska sekundära. Det stora och viktiga är ju ändå naturen, den som vi ju faktiskt är en del av. Jag har ofta tänkt vid livets utmaningar och risktagningar. Det kvittar ju hur det går för går det åt skogen så flyttar jag till skogen. Naturen finns ju alltid där.
Det är nog bra att uppleva det vi har omkring oss, inte bara naturen utan också människorna, djuren, inredning, design, maten, vinet mm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar