Människans flockmentalitet

Utifrån mina båda tidigare inlägg om perspektivet utifrån tiden och perspektivet utifrån rummet så ligger det nära till hands att reflektera över det liv som vi lever här och nu.

Jag hörde några förflugna ord i TV för en vecka sedan där någon expert uttalade sig om djurens respektive människornas sociala liv. Han gjorde jämförelser mellan djuren och människorna. Många djurarter lever i flock. Människan har också ett sådant beteende, till skillnad från katten som gör precis vad den vill och struntar i andra varelser. Förutom dom som den jagar och äter opp.

Vi människor är typiska flockvarelser. För oss är det viktigt att ingå i sociala sammanhang. Den som får leva ensam, oönskat, mår inte bra. Däremot mår vi bra av att vara ensamma då och då, när vi så önskar det. Kanske är det många som skulle vilja detta men aldrig får tid. Vi vill ingå i en flock och vi vill också har en viss position i denna flock. Olika människor väljer olika nivåer. Någon önskar en låg nivå och någon önskar en högre nivå. Min tolkning är att nivåerna i denna flock gäller vårt samhälles positions- och anseendekulturer. Problemen uppstår när vi får en högre eller lägre nivå än den vi önskar. Det senare fallet kan skapa många problem när vi upplever att vi inte får den uppskattning som vi önskar. För vissa är detta en sporre för att åtgärda situationen och för vissa kan följden bli utanförskap och utslagning. När vi hamnar i en högre nivå än vi önskat så kan vi hamna utanför vår kompetensgräns eller i en situation som vi inte klarar av eftersom vi ju inte önskade den. Detta kan vara fallet för många som blir hetsade av omgivningen, inte minst av föräldrar, att hamna på en nivå som man inte önskade. Fallet här kan bli långt när man inte klarade förväntningarna eller, som så vanligt, att man frågar sig mitt i livet om det verkligen var det här man ville.

Det som jag speciellt fäste mig vid var att vi alla har en önskad nivå och att dessa är olika. Alla vill ju inte bli statsminister eller kändis.