Vårt ursprung ger vägledning i nuet

På kvällarna fortsätter vi att renovera Änglagård. Vi har försökt att återställa gården till det skick som den var i slutet på 1800-talet. Några rum är intakta sedan dess såsom de stora verandorna, övre och nedre hallen samt tamburen. Dessa utrymmen har alltid varit kalla och inte använts så mycket eller inte varit så noga med att modernisera. I alla övriga rum finns kakelugnar eller vedspis. Förmaket är också intakt.

Just nu tar vi fram det ursprungliga innertaket på ett av sovrummen. Det har dolts av först papp, kanske på 20-talet och sedan av någon slags spånskiva på sjuttiotalet så att man inte kunde se den övre delen av kakelugnen. Under masonitskivorna på väggarna (70-tal), döljer sig i alla rum de gamla tapeterna. De sitter på papp utanpå det timmer som är så hårt att det inte går att spika i. Vilken skillnad det är på de bräder som vi köper på byggvaruhuset som är så mjuka. Förr valde man ut trä som hade växt långsamt så att det skulle var god kvalitet. Nu använder man trä som växer fort så det skall bli billigt. De gamla tapeterna brukar ytterst ha en försiktig ofta gul 30-talstapet, under denna en något mer mönstrad och färgglad tapet från tidigt sekel samt underst en mörk och murrig tapet i brunt eller blått med guldmönster. Genom att fukta tapeterna så kan man riva fram de olika lagren. Vi har ramat in en sådan vägg som vi kallar för "själar från gångna tider".

Det är alltid intressant att återkoppla till historia och ursprung på olika sätt. Det ger vägledning i nuet. I salen har vi fyra foton från huset, ett från 1880 med husets grundare, ett från 20-talet när man sitter på häst utanför verandan, ett från 60-talet med syföreningsmöte i förmaket. Vi har kompletterad med en bild på semiariedeltagarna från vårt nätverk för chefer från 2000-talet. Det är alltså 40 år mellan varje bild. I sommar är det dags igen för seminarium för chefnätverket på Änglagård, då på temat "vägval och uppbrott".