När vi hade ett chefsnätverk på besök i ett munkkloster berättade abboten om ledarskapet över klostret. Han tog fram en gammal bok om hur detta skall gå till. Den var skriven av den helige Benedictus på 500-talet. Han läste: "Abboten är Guds högra hand och allsmäktig i klostret men han skall också tvätta munkarnas fötter".
Man kan förstå spännvidden i ledarens uppgift att ha makten och att leda verksamheten men också att stödja och bistå medarbetarna ner till det mest primära.
En ledare för doktorander sade: Min uppgift är som förskolläraren som går efter en grupp små barn på promenad. Man får samla in dom som halkar efter och går fel och hjälpa dom tillbaka till gruppen". I andra fall måste ledaren gå först och visa vägen.
När vi kom till klostret blev vi betryckta över det liv som munkarna levde men när vi lyssnade på en av deras många bönestunder så bad dom för dom som har fallit för världens lockelser. Vi blev då något fundersamma. Munkarna ägnar sig åt sin inre resa. Kanske den är oändlig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar