Brev till Eva

Hej Eva. Nu får du redan höra av mig igen trots att jag skickade brev till dig igår!

Jag har tänkt på det jag skrev då. Efter din död har livet haft ett antal omstarter. Jag tror nu att det är en sådan igen. Det tar tid att anpassa sig för ett liv utan dig efter 44 år. Jag börjar förstå det nu. När jag blickar tillbaka på tiden efter dig så är det tydligt att jag inte har varit mogen för ett nytt liv. Tecknen på det är många. Förmodligen är jag inte det nu heller.

Man planerar ofta fyrkantigt för att sedan uppleva att verkligheten är rund. Då uppstår problem men också nya möjligheter. Ett enkelt exempel på det var på min utflykt igår som inte alls blev som planerat men jag anpassade mig efter verkligheten och fick därmed extra mycket motion men också annorlunda upplevelser.

Så är det ju med livet också. Jag tror att desto större förmåga man har att anpassa sig efter verkligheten desto bättre blir det.

Nu känns det i alla fall som att jag tar ett nytt steg. Som du minns så brukade jag ofta säga att augusti är en omorienteringstid. Efter ett sommarliv möter man sitt vanliga liv och får en klarsyn och kan bedöma vad som skall bibehållas och vad som skall förändras.

Av nog mer en tillfällighet så sker denna omorientering för mig just nu. Spännande är det minsann.