Jag ropar hej innan jag har kommit över bäcken. Jag står mitt i och allt fungerar jättebra hittills.
Det perfekta förhållandet kallas "lingonsyltens röda glädje". Det är sött och fint. Inget vardagsnötande utan spänning och längtan till varje träff.
Friheten däremellan är fantastisk. Den har många nyanser. På måndag åker jag ensam på en biltur i Andalusien en vecka.
onsdag 14 oktober 2015
Jag ropar hej innan jag har kommit över bäcken!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar