Jag fick en kommentar som är värd att utgöra dagens inlägg:
Hej och tack för ett tankeväckande inlägg!
Jag delar din hållning och tror att det började gå snett ungefär vid tiden för det vi i västerlandet benämner Upplysningen, vilket sedan Romantiken var en hälsosam reaktion mot. Missförstå mig inte. Vetenskap och upplysning har gett oss mycket gott.Men alla mynt, även de goda, har en baksida; mindre tilltalande är dess skepnad.
Förnuftet, det kalla förnuftet, är Upplysningens arvedel.
Idén om mätbarhet är en styggelse. Kan man mäta intelligens? Kan visdom mätas? Kan själen mätas? Ingalunda. Och om man mäter vad är det då man egentligen finner?
Jag tror att en grundförutsättning för visdom är andlighet. Inte nödvändigtvis en viss religiös tro utan snarare öppenhet för tillvarons gåtfullhet och insikten att jag vet lite. Ödmjukhet.Brist på brådska och inte tvärtom - brist på lugn och eftertanke.
Därför var människor förr kanske mer visa?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar