När vi hade utbildning för våra "Nätverk för ledare" med Gunnar Adler-Karlsson i Stockholm och på Capri diskuterades begreppet intelligens. Man tillmäter denna stor betydelse över hela världen och den mäts flitigt. Man kan säga att det är intelligens som styr världen. Begreppet kommer från latinets "intellego", att förstå, begripa, inse, avgöra.
Man vet också vilka som har högst intelligens respektive lägst intelligens. När detta identifieras för olika befolkningsgrupper blir frågan känslig och är att hänföra till avdelning frågor som ej bör diskuteras offentligt.
Något som man dock lämnar därhän numer är begreppet visdom. Detta har en djupare innebörd och kräver att man förutom intelligens även har kunskap och erfarenhet samt att man kan kombinera dessa tre för bästa möjliga beslut.
Det hade nog varit lyckligare för människorna och för världen om man hade fokuserat mer på visdom än på intelligens.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej och tack för ett tankeväckande inlägg!
Jag delar din hållning och tror att det började gå snett ungefär vid tiden för det vi i västerlandet benämner Upplysningen, vilket sedan Romantiken var en hälsosam reaktion mot. Missförstå mig inte. Vetenskap och upplysning har gett oss mycket gott.Men alla mynt, även de goda, har en baksida; mindre tilltalande är dess skepnad.
Förnuftet, det kalla förnuftet, är Upplysningens arvedel.
Idén om mätbarhet är en styggelse. Kan man mäta intelligens? Kan visdom mätas? Kan själen mätas? Ingalunda. Och om man mäter vad är det då man egentligen finner?
Jag tror att en grundförutsättning för visdom är andlighet. Inte nödvändigtvis en viss religiös tro utan snarare öppenhet för tillvarons gåtfullhet och insikten att jag vet lite. Ödmjukhet.Brist på brådska och inte tvärtom - brist på lugn och eftertanke.
Därför var människor förr kanske mer visa?
M. Chène
^^
Skicka en kommentar