Hej igen kära blogg!
Jag stod inte ut längre än till helgen med att avstå min relation. Jag tog kontakt igen och vi är tillsammans som förut. Jag längtade tillbaka. Kanske fanns det ett medlidande också vilket jag hoppas ej styrde mig. Känslorna är dock ömsesidigt starka och det är dom som styr. Själva är vi svaga i jämförelse med dom.
Vad nytta var det med detta? Allt har ju ändå sin mening. Kanske det är insikten om att att jag nog inte vill vara ensam. Jag som har trott att jag är unik i detta kanske minst av alla klarar det. Livet är ju paradoxer och allt innehåller i sig själv sin egen motsats.
Livet fortsätter och trots allt finns fortfarande alla möjligheter.
tisdag 23 augusti 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar