Brev till Eva

Hej igen Eva!

I sorgen finns faktiskt en trygghet! Jag har minnet av vårt långa liv tillsammans. Alltifrån när vi träffades som unga i en het kyss på dansgolvet i Lund. När vi lekte oss fram i ungdomen. En salig lycka då allt var fint i vår förälskelse.

Vi skapade vår fina familj och ett liv som var riktigt bra. Alla 44 åren tillsammans med allt detta var underbara. Detta ter sig nu som livets stora sak och det som kommer att hända nu när inte du finns blir en marginal.

Det är då det känns tryggt att tänka tillbaka på vårt liv tillsammans. Du finns i sorgen och i minnena och det är det som är min fasta punkt numer.

Som Strinbergs novell "ett ark papper": "Han var stolt och lycklig för han kände att han hade ägt det skönaste"!