Brev till Eva

Hej igen Eva!

Nu var det länge sedan jag skrev till dig. Efter en intensiv sommar sitter jag nu ensam på Änglagård igen. Man måste ju vara ensam ibland för att begrunda och konsolidera.

Dessvärre känns det så meningslöst här när inte du finns. Med dig var det helt annorlunda. Nu är det själlöst. Jag tappar motivationen för allt det som var kul och meningsfullt när du var med.

Jag är nu mer vilsen än någonsin efter din död. Hur skall jag leva mitt liv? Efter chocken över att du försvann så inträder nu ett fortfarighetstillstånd och mycket ter sig annorlunda. Jag kan inte sticka under stol med att jag fick en gnista av frihet som var helt ny för mig när du dog. Jag gjorde allt det som jag inte kunde göra när du fanns. Jag var spontan och gjorde det som för stunden föll mig in. Den möjligheten har jag ännu men friheten är förknippad med ensamhet. Relation är förknippad med ofrihet.

Hur vill jag ha det? Allt är en enda röra.

Jag blir rastlös av dagar när inget händer men jag har fått rådet att det är viktigt att stanna upp och också att ha det tråkigt ibland. Kanske det är nyttigt att tänka efter och reflektera. Då kanske det känns bättre sedan.