Brev till Eva!

Hej Eva!

Jag trodde att sorgen efter dig skulle avta med tiden men så är det inte. Den tycks gå i vågor. Den har ökat senaste tiden.

Jag frågar mig ofta om jag har gett den sin tid eller om jag genom alla aktiviteter har flytt från den? Den kommer när jag är ensam. Det är nog nyttigt att vara det och att få låta den komma fram. 

Den är svår att definiera. Den finns som något väsen. Den definition som jag kan hitta är att den ju är du! Sorgen är skuggan av kärleken var det någon som sade

Jag kan också se det som positivt att du genom allt detta fortfarande finns hos mig och inte försvinner helt. Du finns kvar hos mig resten av livet tillsamman med allt annat som händer och kommer att hända.