Hej Eva!
Nu har jag varit ensam i fjällstugan i en vecka. Det blev inte så mycket jobbat. Jag kunde inte hålla mig borta från den goa snön. Det blev 10 mil skidor på 4 dagar. Det var fint. När du fanns hos mig blev det kanske bara några mil på samma tid. Men det var fint ändå. Då hann man sansa sig och njuta av naturen.
Trots att jag försöker vara som en "kork" och flyta med flödet så kan jag inte låta bli att fundera över hur mitt liv skall fortsätta. Det är skönt att vara ensam och fri men det kan också bli lite för mycket av det. Så känns det nu. Jag inser att det nog är omöjligt att leva ensam, även för mig som tror mig gilla det.
När friheten och ensamheten var ny, vid sidan av sorgen efter dig, så kändes den spännande men nu börjar jag redan tröttna på den. Monica och jag har ju långa perioder när vi inte träffas och det är nog nyttigt så man får känna på hur alternativet är.
Det kanske är som det står på en sida i min Toscanska kokbok med stora bokstäver över en helsida med Toscanska landskapet. "En dag utan kärlek är en förlorad dag!"
När jag nu kom hem till Stockholm så såg jag att det korrekta citatet är: "Förlorad är all tid som ej levts i kärlek"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar